Archive

Archive for January, 2010

Pat Robertson är bara en osmidig, optimistisk gammal man

January 19, 2010 6 comments

Det är roligt med bloggkollsfunktionen på Dagen.se – Att se hur folk rent av snubblar över varandra i att vara politiskt korrekta och säga hur fel Pat Robertson har. Och visst gjorde han ett ganska osmidigt uttalande, för att vara TV i alla fall. Det intressanta är ju dock de falska slutledningarna som görs av alla. Pat Robertson är väl som känt inte kanske den mest smidige, och jag skulle knappast ställa mig bakom hans uttalanden i övrigt, men jag försöker ta det uttalandet för sig.

Om man lyssnar på vad Pat faktiskt sade, så kan man se det på flera sätt. Mitt första intryck (från det första klippet, samt slutet av det andra), är att killen är en riktig optimist. Jag tror knappast att hans tanke var att säga att folk skall muntra upp sig, utan snarare (på en kanske rätt osmidigt sätt) tala in någon sorts hopp i situationen.

Jag skulle vilja hävda att källkritiken i hans påstående att haitianerna skulle ha gjort någon sorts pakt med Satan tidigare i historien är inte så viktig för poängen han verkar göra. Problemet han belyser tycker jag främst är att pakter med onda andar är vardagsmat för en stor del av det haitianska folket, i deras folkreligion Voodoo. Grejen är ju att det inte nödvändigtvis behöver vara Gud som skickar plåga – tydligen har ingen reflekterar över tanken att det kanske kommer från annat håll!

Jag tror att Pat Robertsons poäng egentligen var att haitianerna inte bara är i behov av materiellt och fysiskt stöd, men även frälsning från voodoo, magi och religionsblandning! Glöm inte bort att killen faktiskt säger detta för att UPPMUNTRA folk att stödja dem!

Nu kanske ni undrar varför jag skrev om det här? Normalt blir jag bara trött av uttalanden av folk i stil med Pat Robertson, och televangelister är väl knappast mina största idoler… Men grejen är den att jag blir provocerad att ta motsatt åsikt så fort alla, ateister som kristna som USA:s regering, hoppar på PK-tåget för att fördöma allting som kan uppfattas som kontroversiellt, utan att ens tänka efter vad det underliggande budskapet är…

Jag tror att det bara rör sig om en optimistisk, aningen förvirrad gammal konservativ evangelikal gubbe som försökte lysa upp situationen för hans tittare och öka stödet, vilka nog till stor del delar hans uppfattning kring Guds dom i tiden. Det var nog inte främst ett försök att ytterligare skuldbelägga haitianerna (som jag väljer att tolka det), utan snarare ett försök att ge nöd för människornas frälsning…

PS. Angående Haiti är det naturligtvis fruktansvärt vilket lidande som finns där, och jag uppmuntrar alla att göra det de kan för att hjälpa folket! Se även här: http://blog.ihop.org/general/haiti-relief-effort/

Jesus, Gud, Herren, YHWH = Allah?

January 5, 2010 11 comments

Jag hamnade i ett intressant samtal med Stefan Simonsson på ett Oas-nyårsläger för några dagar sedan. Vi hann aldrig avsluta samtalet, men frågan var huruvida islam har samma gud som kristendomen. Det här är en fråga jag har ställt mig själv många gånger tidigare, och jag blev rätt peppad på att tala mer om det. Sedan läste jag Dagen idag, och såg en artikel om att myndigheterna i Malaysia hade blivit irriterade över kristnas användande av namnet Allah om Gud i en av sina bibelöversättningar. Det tyckte jag var intressant, och slutligen såg jag längre ner på sidan att Micael på Hela Pingsten-bloggen hade skrivit en artikel om det. Egentligen föga förvånande, då han verkar kommentera typ en Dagenartikel om dagen, men det visade sig att han skrivit om mycket av det jag tänkt över. Men jag skulle vilja utveckla ämnet lite.

I skolan fick jag lära mig att det finns flera världsreligioner, och att kristendomen tillhör de abrahamitiska religionerna, eftersom alla tre vill spåra sitt ursprung tillbaka till Abraham. Dessutom menar man att dessa då skulle vara väldigt lika varandra, eftersom alla på ytan kan se väldigt liknande ut. I det svenska språket är detta den dominerande termen när man skall tala om karaktärer och begrepp som är gemensamt för någon av dessa religioner, även om det kanske främst är judendom och kristendom som berörs. Termen “Judeo-Christian” mycket vanligare i engelskan, även om “Abrahamic faiths” blir allt vanligare. Man kan fråga sig varför, säkert har makten att definiera språket i de länderna i större grad legat hos judar och kristna än hos muslimer, men det betyder inte att en term är sämre än den andra.

Jag återkommer egentligen hela tiden till denna fråga: Vad är meningen med att tala om dessa tre religioner på detta sätt? Det har naturligtvis en funktion att tala om de abrahamitiska religionerna om man skall gruppera religioner efter deras egna anspråk, som religionsvetenskapen gör. Men i det folkliga användandet av begreppet ligger uttrycket nära ett annat, som egentligen är fokuset för den här artikeln, nämligen “Vi har ju samma Gud!

Det finns många kristna som vill hävda att andra andemakter än Gud ligger bakom islam, och påpekar detta när de möter påståendet om huruvida islams och kristendomens gud är densamme. Detta kan mycket väl stämma, men det är inte vad jag har försökt förklara i den här artikeln.

Jag ser fyra huvudsakliga grupper människor som talar om att Allah och den kristna guden är densamme: sekulära/icke-troende, liberala troende med pluralistiska tendenser, troende som inte riktigt tänkt igenom vad de säger, samt muslimer själva.

Den sistnämnda gruppen har sedan sitt ursprung på 600-talet e.Kr. kännetecknats av en ambivalens gentemot andra religioner. Å ena sidan har man i sin kamp mot polyteismen i Arabien tänkt sig kristna och judar (“Bokens folk”) som bröder eller kusiner i sin tro. Dessutom har de väl insett att de hade setts som den mest arroganta religionen i världen om de hade totalt föraktat de religioner i vilken majoriteten av deras egen religions trossatser, etiska tankar och heliga profeter och människor uppkommit ur eller funnits i. Å andra sidan är ju islam i sin ursprungsform förhållandevis exklusivistisk, och innehåller tydlig polemik mot både judar och kristna. Kristna anklagas för att vara polyteister på grund av sin treenighetslära, och judar, av oklara anledningar (oftast främst av politiska och sociala anledningar, som så ofta i religionskonflikter), har anklagats för alla möjliga saker. Bland annat verkar Koranen själv visa flera exempel på att Allah straffar judarna genom att förvandla dem till apor och svin.

Liksom de flesta religioner är alltså troende muslimer exklusivister eller inklusivister. De inklusivistiska tendenserna brukar betonas till icke-muslimer, framför allt i väst och i det som brukar kallas “euro-islam”, medan samma person i ett annat sammanhang väldigt tydligt kan göra tydligt exklusivistiska uttalanden. Jag kommer ihåg mitt besök i Nasaret, där några muslimer hade hängt upp en stor banderoll strax utanför Bebådelsekyrkan, vars budskap löd ungefär “Den som säger att Allah har en son hamnar i helvetet”.  Islam kan för övrigt liknas med Sovjetunionens kommunism i att den alltid velat spridas som en homogen kultur över hela världen, med gemensam tro (eller avsaknad av) och språk (arabiska eller ryska). Inklusivismen i islam må finnas där, men dess funktion verkar emellanåt fungera som ett knep för mission och försök att omvända kristna och judar till islam.

Så varför vill icke-muslimer hävda Islams släktskap med den judisk-kristna religiösa traditionen?

Även de största bibelminimalisterna håller med om att Tanakh/GT innehåller traditioner från tidigare än 1000 f.Kr, och många (främst troende) skulle dessutom säga 2000 f.Kr. eller tidigare. De återger en historisk period i ett specifikt geografiskt område (Israel), och följer Guds uppenbarelser till det folk Han har utvalt under en period av hundratals år. När sedan Jesus och de första kristna framträder i samma geografiska område, sker detta i en strikt judisk kontext, som sedan på grund av själv budskapet på ett naturligt sätt sprider sig utanför den.  Tyvärr kom de kristna senare att fjärma sig allt mer från sina hebreisk-judiska rötter. Likväl behölls både judarnas heliga skrifter och en mycket stor del av deras existerande teologi, praxis, språk och skrifttolkningstekniker. Både judar och kristna kan idag vara överens om detta, även om det alltid kommer att finnas de som gör sig till bittra motståndare till historien till förmån för de eventuella teologiska poänger man vill göra genom historierevision.

Islam däremot uppstod genom en människa, Muhammed, som påstod sig ha fått ta emot Koranen genom ängeln Gabriel,  som en hundraprocentligt korrekt kopia av en himmelsk s.k. “Urkoran”. Detta är i alla fall vad Koranen själv verka påstå i början på Sura 2. Man tänker sig alltså att Gud först gett perfekta uppenbarelser till Moses (Tawrat – Torah), David (Zabur – Psaltaren) och Jesus (Injil – Evangeliet), som sedan skulle ha korrumperats av de människor som fört det vidare. Däremot skulle Allah ha lovat att bevara Koranen för all framtid. Varför han inte valde att göra det med de tidigare lika perfekta uppenbarelserna är en bra fråga som jag inte hört ett svar på utom “Allah Akhbar”. Här kan man återigen fråga sig vad anledningen är till att Koranen så många gånger nämner dessa tidigare böcker när de ändå påstår att de egentligen inte har någon tillförlitlighet längre. Jag skulle tippa på att det återigen rör sig om ett knep för mission, då poängen att Koranen är mycket bättre är en direkt följd av detta med de tidigare “korrupta” men ursprungligen perfekta uppenbarelserna.

Islams faktiska relation till judendomen och kristendomen rent historiskt verkar enligt allt jag har hört vara ungefär såhär: Muhammed växte upp bland de polyteistiska arabiska stammarna runt Mecka, och följde med sin farbror på karavaner till Syrien och andra länder. Där kom han i kontakt med diverse former av både judendom och kristendom, och såg den enande funktion tron på en enda gud gav folk. Trots att han inte kunde läsa själv, fick han i senare ålder uppenbarelser där han mottog vad han trodde var ord från Allah. Sedan gick han runt och predikade detta budskap om en enda gud som skulle döma alla, och enade så småningom genom krig och pakter de arabiska stammarna under denna tro.

Kopplingen till judendom och kristendom blir alltså på de flesta sätt irrelevant, just därför att muslimer själva motsäger att judendom eller kristendom skulle ha någonting att tillföra som inte redan finns i islam, då Koranen är en “rättning” av det som funnits tidigare, samt den enda säkra och sanna uppenbarelsen från Gud till människor. Trots att de kallas Bokens folk och är mindre förhatliga än de som sysslar med polyteism (shirk), är det det arabiska språket som skall användas, den muslimska kulturen med sharia som är överlägsen och Mecca och Medina som är de viktigaste platserna. Att Jerusalem för muslimerna blev en helig plats att bygga moskéer och domer på, lär ju från början helt enkelt kommit ur ett försök att bevara det som judarna och de kristna hade försummat, Templet var ju på 600-talet bara en ruinhög på en stor platå. Men det som blir tydligt är just att Muhammed ursprungligen kom som en utomstående betraktare av de andra religionerna, för att sedan återkomma som en som tänkt sig att reformera dem utifrån. Han kom varken från en judisk eller kristen kontext, utan från en arabisk-hednisk kontext. De berättelser som faktiskt finns återgivna i Koranen (som visserligen inte främst är en historisk bok, utan en moralisk), verkar vara just en samling korta och ibland ganska förvirrade skildringar av berättelser från Bibeln, apokryfa skrifter ur både kristen och judisk tradition, samt av arabiska legender. Huruvida Muhammed någonsin hörde det riktiga  evangeliet är tveksamt, utan det mesta verkar vara ytliga beskrivningar av Jesus som profet och undergörare i en laglydnadsreligion.

Men nog om det. Återigen till ursprungsfrågan: Har kristna och muslimer samma Gud?

Den frågan går inte riktigt att besvara med ett rakt ja eller nej. Frågan måste problematiseras något oerhört. För det första måste det definieras vad det innebär att “ha” en Gud. Det är inte min syn på min tro att jag “har” min Gud – det låter som ett arv från hedendomen då man hade husgudar och statyer inne i hemmet. Min Gud har mig, och jag vilar i hans hand. Jag bekänner den treenige Guden som min Herre, såsom Han är uppenbarad i Den Heliga Skrift, alltså Bibeln. Jag har dessutom en relation med Honom, genom Den Helige Ande som bor i mig, så att jag får vara i Kristus och Kristus i mig. Bägge dessa saker kan sedan sammanfattas i att jag tror på Gud, jag litar på Honom, hoppas på Honom och älskar Honom.

Med detta i åtanke vill jag alltså omformulera frågan till någonting som är meningsfullt. Jag bekänner inte samme Gud som en muslim gör.  Jag menar mig ha en helt annan typ av relation till Gud än en muslim normalt menar, då jag tror att Gud älskar mig såsom en fader älskar sitt barn och såsom en brudgum älskar sin brud. Jag har varken samma uppenbarelse eller grund för uppenbarelse som en muslim. Jag har inte heller samma typ av tro som en muslim, då jag menar att jag har fått en uppenbarelse av Jesus Kristus som genom nåd har frälst mig, medan en muslim förlitar sig helt på sina egna verk baserade en uppenbarelse av lag genom Koranen. Gud sände ängeln Gabriel till Maria för att bringa evangeliet om Gud  som blev människa, Jesus Kristus. Enligt Koranen sände Gud ängeln Gabriel för att ge oss en bok genom vilken vi skall kunna bli duktiga människor. Det är inte samma tro, inte samma fokus, och de verkar enligt mig inte peka på samma sorts Gud.

Samtidigt vill jag inte förringa de likheter som finns mellan islam och den judisk-kristna traditionen. Den längtan som Muhammed och muslimer efter honom kände till en tro på en enda Gud tror jag någonstans var helt autentisk. Likaså har muslimer en bra uppfattning om vad en sund moral är i många fall, dock inte alla. Muslimerna har en delvis sann och korrekt uppenbarelse om Gud, men den är inte fullständig, och i vissa fall tyvärr rent av falsk.  Så vitt jag har förstått Allah som han beskrivs i Koranen, går han närmast att liknas vid en sträng men rättvis härskare som ger människor enbart vad de förtjänar. Även om Allah eventuellt skulle ge någon nåd, har han inte vad jag har hört gett oss något löfte eller någon garant för det, utan det är bara ett hopp om att han kanske väljer att vara nådefull om han känner för det. Och där är gudsbilden annorlunda från Bibelns Gud – Han utger sig själv för att mänskligheten skulle ha liv, helt utan att ha förtjänat det. Detta återkommer såväl i GT som i NT. Hela GT är ett exempel på hur Gud tar ett ringa folk och älskar det utan att ha förtjänat det, för att sedan uppfylla sina löften mot det utan att de gensvarar. Hosea bok och texter som Jesaja 52 är utmärkta exempel på detta. Det Nya Testamentets berättelse om Jesus som dör för mänskligheten är naturligtvis ett ännu tydligare exempel på denna Guds oberoende kärlek till människan.

Till slut är alltså min fråga såhär: Vad är egentligen meningen med att säga att vi tror på samma Gud som muslimerna? Är det ett försök att säga att Gud uppenbarar sig på olika sätt i olika religioner, och att Gud därmed kan vara både lagisk och nådefull på samma gång? Det är ju pluralismens grundtanke, även om den inte brukar uttryckas så.  Eller är meningen med frågan att säga att Gud nog har någon sorts relation till muslimerna, trots deras begränsade uppenbarelse? Frågan är väl hur vi som kristna skulle kunna avgöra det… Ingen har någonsin sett Fadern (Joh 1:18), den som känner Jesus får lära känna Fadern (Joh 14:7), och ingen kommer till Fadern utom genom Jesus (Joh 14:6). Alltså är det bibliskt sett ytterst suspekt att säga att en religion som explicit förnekar Guds Son skulle kunna leda till någon relation till Fadern.

Alltså är mitt svar till slut såhär: Ja, muslimer tror att det finns en gud som har egenskaper som delvis liknar den kristne Gudens. Men kristna och muslimer tror inte på samma Gud. Det finns bara en Gud, och Han har lagt en längtan i alla människor efter Honom, som ekar genom hela skapelsen (Rom 1, Apg 17). Däremot räcker inte denna uppenbarelse för att uppnå relation och därmed rätt tro på Honom. Därför sände Gud en ny uppenbarelse genom sin Son Jesus Kristus (Rom 3:21-22). Utan den uppenbarelsen går det inte att på ett meningsfullt sätt säga att en människa har samma tro som en kristen.  Huruvida muslimers tillbedjan mottags av Gud kan jag inte svara på, i så fall tänker jag mig att hans svar oftast är tårar, då de förnekar hans Son, som kom till världen för att den skulle ha liv, och liv i överflöd!

The future of this blog

January 4, 2010 Leave a comment

That sounds like a dramatic title, didn’t it?

I’m not considering stopping my blogging, quite the opposite. I have, however come to think more and more about the way I view my blog. When I started writing here back in 2006, it was all in English, and it was mainly about my life in school, music and gaming. That’s not really what I use it for these days. Also, in 2006, most of my friends and blog readers were English-speaking or at least not Swedish. While I have no idea who my blog readers are now (apparently most of them are still people who google “Whore of Babylon”), most of them are probably not people with English as their mother tongue. I’ve also started talking a lot more in Swedish in the past 2 years or so, which has come to mean that I think a lot more in Swedish than earlier. I’m also realizing that despite my knowledge in English, it will always be my second language.

Because of all this, I’ve written a few blog entries here and there in Swedish, starting in May last year. However, I’ve tried to continue writing a few general blog entries every so often in English, as well as a few theological ones. But I’m realizing that trying to please everyone might hinder the potential and purpose of the blog, as I see it. What exactly that purpose is, I’m not sure about, but I guess I want it to be an outlet for my thoughts on theology and things I find important. Not a diary, but more of a “public notepad”, as I’ve called it on in my blog’s byline. I’m not entirely comfortable with that expression, but whatever.

The point I’m trying to make is this: I’ll probably write more and more entries in Swedish, but I might write English ones every so often as well. If I want this blog to ever be a part of the… I shudder to use the word… “Blogosphere”, a bilingual blog does not really stand a chance. Swedish people seem quite uncomfortable reading things in English, and to be honest I think I get uncomfortable reading Swedish people’s comments in English… So I think more Swedish entries is the way to go. Whether or not I will change the overall language of the blog, I’ll see.

But I’m starting to accept that I’m slowly becoming less international in my lifestyle, as well as less digital. This does not exactly mean I’m moving to the countryside and won’t answer calls, but it means I’m being more social with real people, I’m not playing as many games, I don’t listen as much to my MP3 player, and countless other little things. I’m also a bit ambivalent about the development of the blog culture. I’m against the 24/7 Online “Twitter culture” in theory, as well as in my own life, but I do appreciate the technology. I also find myself complaining when other people are not as accessable online as I’d want them to… I vehemently hate fashion blogs and things similar to it, for example. Maddox said: “If minds had anuses, blogging would be what the mind would do when it had to take a dump”. Wise words. I will probably never make a habit out of writing blog entries more than a couple of times per month at most, but I do want to spend more time actually writing things here.

So as I grow and develop, so might my blog. As I mentioned briefly in my last entry, I am learning to review my writing more. I’m actually going to go through this post before I publish it, something I was against before. However, I think it saves trouble both for me and my readers, and will be something I need to learn if I am ever to write books or similar in the future. Spur-of-the-moment articles might be good every now and again, but perhaps they aren’t always the best way to go. Without refining, Maddox’ definition of blogging would indeed be true for my blog as well, and I’m not sure that’s what I want to strive towards.

Annihilationism, dubbel utgång och helvetesläran

January 3, 2010 7 comments

Jag började för några månader skriva en artikel om min syn på den dubbla utgången och framför allt då vad som händer med de som går förlorade. Jag har uppdaterat den under en längre tid, och kommer nog att fortsätta med det också. Det är ett ämne som är både väldigt impopulärt, känsligt och kontroversiellt inom den kristna kyrkan i väst, och liksom Clark H. Pinnock skriver i introduktionen i sin artikel i boken “Four Views on Hell”, behöver kyrkan ta tag i den här frågan på ett eller annat sätt för att inte förlora all trovärdighet.

Artikeln jag har skrivit och fortsätter att jobba på, är helt enkelt mitt försök att ta tag i den här frågan, utan att bortse från en enda bibeltext. Min syn får typ problem med en enda formulering i en enda vers i hela Bibeln (Upp 20:10), medan de flesta andra synerna i min mening får problem med både fler enskilda verser, men framför allt med hela den bibliska världsbilden och sammanhanget.

Jag har själv rört mig från en traditionell syn som barn, till en universalistisk hållning för några år sedan, till en allt djupare respekt för Guds dom och vrede över ondskan. Men på samma gång som min Gudsfruktan har blivit större, har min bild av Guds kärlek blivit större, och jag har därmed inte återvänt till den klassiska synen på förtappelsen. Den här artikeln är alltså ett försök att beskriva var jag står nu, vad jag kan se i Bibeln, hur min Gudsbild ser ut, samt vad jag tycker att problemen är i den traditionella synen. Den är långt ifrån perfekt, och jag skulle nog kunna skriva en bok om det hela en gång. Men jag publicerar den här nu för att jag vill få en dialog.

Jag försöker inte hävda mig själv som någon som vet bättre än åtminstone 1700 års kyrkotradition. Jag vill inte heller ses som någon som bara med sina känslor vill förmildra Guds straff och dom. Istället vill jag fråga teologer och folk omkring mig om ni inte också tänkt på de här frågorna kring både bilden av Gud samt de texter jag tar upp.

Här är länken:

Annihilationismen

Jag hoppas att ni läser allt, och kommentera gärna på något sätt, någonstans! Respons är det jag mest av allt vill ha – kritik, uppmuntran, förmaning… Vad du vill, men jag börjar bli trött på att skriva kontroversiella saker utan att folk verkar bry sig…

Guds frid!