Archive

Archive for the ‘Svenska’ Category

Tillintetgör Djävulens gärningar!

March 24, 2011 3 comments

Jag har ägnat det senaste halvåret att tänka på försoningen, de senaste kanske 8 veckorna att läsa intensivt om det, och i princip… Förra vecka till att skriva en B-uppsats om det. Här kommer min uppsats om Gregory Boyds klassiska försoningslära!

Guds kärlek och villoläror

September 6, 2010 4 comments

Som jag nämnde i tidigare inlägg, och borde ha visat spår av under en längre period, så är jag till stor del på en resa i min teologi. Jag drivs av en enormt stor iver att ha en sund och sammanhängande världsbild, som stämmer överens med vad jag säger och gör. De flesta känner nog igen sig i detta, men för mig innebär det att jag också måste tänka kring hur olika teologiska tankar och idéer påverkar min världsbild. Många kristna tänker att så länge vi bara pratar om Guds kärlek och lever enligt den, så behöver vi inte reflektera kring några av de andra teologiska tolkningarna vi har gjort – det vore ju att kompromissa med budskapet i vår tro!

Frågan som har drivit mig under de senaste månaderna är denna: är budskapet i vår tro främst en samling dogmatiska lärosatser, som måste formuleras enligt ett visst sätt, och är den typen av frågor vad Bibeln oftast behandlar? Ibland får jag känslan av att kristna tror att vår tro handlar om ett tiotal grundläggande påståenden av Gud, varav ett är att han är kärlek och vill ha en relation till oss, men att detta inte har någonting att göra med tolkningen av de andra påståendena. Till exempel brukar det sägas att “Guds kärlek måste balanseras mot hans rättvisa och vrede”. Dessutom innebär tydligen per nödvändighet påståendet att Jesus är enda vägen till Gud att VÅR väg till Jesus är den enda vägen till honom.

Jag tror att det finns en stor rädsla och osäkerhet hos många s.k. konservativa/evangelikala/bibeltroende kristna. Om man tror att Jesus var den han sade sig vara i evangelierna, och vill vara i en kyrka som poängterar lärjungaskap efter honom, så gör många därifrån ekvationen att desto mer icke-politiskt korrekta eller s.k. “fundamentalistiska” åsikter man väljer att ha, desto mer trogen är man också Jesus. Så å ena sidan finns där en genuin tro och längtan efter att följa Jesus från Nasaret, Gud med oss, men å andra sida känner man sig tvingad att explicit eller implicit tro på massor av andra idéer som sägs vara baserade på Bibeln.

Exempel på sådana idéer är 6000-årskreationism, med tanken att det mest “bibeltrogna” sättet att tolka Urhistorien i 1:a Mosebok 1-11 är att läsa dem som en kronologisk berättelse som gör naturvetenskapliga påståenden om jordens tillblivelse. Detta leder till att man tvingas konstatera att jorden skapades ur intet för cirka 6000 år sedan. Även om många kristna idag känner tveksamhet inför den här tanken, tror jag att många plågas av en inre röst (eller konkreta röster från andra kristna) som anklagar. Dessa anklagelser säger har ofta i princip kontentan att du är på väg mot liberalteologins område, och därmed är på riktigt farlig mark. Snart förkastar du säkert Jesu gudomlighet och tanken på synd också!

Jag hade själv en längre period av mitt liv när jag hade den inställning jag skrev om ovan… Från den tidiga tonåren, då jag på allvar började ta tydliga åsikter i trosfrågor, började en attityd växa fram hos mig. Jag tog till mig enkla svar och tog en fientlig inställning till all kritik mot mina tolkningar av hur tillvaron såg ut. Jag fann en sorts “liv” från tanken på att jag hade rätt svar, och den översittarattityd med vilken jag förklarade hur fel andra hade. Det är spännande att vara politiskt inkorrekt, och Gud skulle säkert belöna mig för att jag sa att jag trodde på saker som jag egentligen trodde för därför att det var något jag kunde lägga ner tid och energi på att hålla igång tron på.

Grejen var bara den att jag levde med en sorts dubbelhet i detta. Jag kunde inte riktigt förklara för andra människor hur jag kunde ha de åsikter jag hade (om  t ex evolution, sex och helvetet), och fann mig själv tvivla allt med på det. Jag hade visserligen inte så många kristna vänner, men de jag hade vågade jag aldrig på djupet prata om de här sakerna med. Jag tror att känslan till stor del var ömsesidig. Istället blev jag allt mer påverkad av världen runt omkring mig när det gäller hur jag VERKLIGEN såg på de här frågorna, även om jag kanske fortfarande skulle ha sagt att jag höll mina gamla åsikter i frågorna. Detta ledde till en kris i min Gudsrelation, även om den redan innan var ganska ytlig. Jag flörtade med annan typ av andlighet (hednisk/fornnordisk sådan, till exempel), och lade ner med tid, tro och intresse i olika konspirationsteorier om jordens slut än i vad Gud ville göra här och nu, med mig eller med andra.

Men Gud hade en plan för mig. Genom ett möte med en lärare från Johannelund (LOE) på ett läger, väcktes mitt intresse för att fördjupa mig i tron. Efter studenten ansökte jag därför till Bibelskolan på Johannelund. De första stegen på den resan kan du börja att läsa om på den här bloggen, från oktober 2008 och framåt…

Gud har gjort så mycket i mitt liv, men det som han tydligast har gjort är att förvandla mig från en “rättrogen” religiös tro, som mest handlade om åsikter, till en levande relation med den levande Guden! I den relationen, och i gemenskap med andra med samma längtan, har jag allt mer fått föras in mot djupet av Guds förvandlande kärlek!

När jag började på Johannelund fanns det visserligen en längtan efter gemenskap och fördjupning, men min syn på teologi handlade mycket om att lära mig om djup, mystisk kunskap, och att kunna föra fram mina åsikter. En av de tidigare och största lärdomarna jag gjorde efter jag kom till Uppsala var dock detta, och fortsätter att vara:

Teologi är ett medel till ett mål, inte ett mål i sig. Nej, målet är relation med Gud genom Jesus Kristus. Det kan och får inte vara något annat. Om teologin inte bygger på husgrunden, Jesus (Matt 7:24), och om Herren inte bygger det huset (Psa 127:1), så är allting förgäves. Om vår teologi blir testet för vår frälsning eller källan till vår förtröstan, så har vi missat hela poängen med teologi. Om vår teologi pratar mer om Guds handlade i världen i allmänhet eller om vad vi måste göra, snarare än att vara en väg närmare Jesus Kristus, Guds Son, så är allting förgäves. Därmed inte sagt att vi bör strunta i att ha en ortodox lära. Men vad är problemet med en villolära, egentligen? Tänk efter!

Ibland uttrycks det som att hela världen går under om vi har formulerat evangeliet på ett bara aningen icke-ortodoxt sätt, då vi måste förstå exempelvis precis hur vi blir frälsta av nåd för att det skall kunna nå fram till oss. Gud blir begränsad av bokstaven, då evangeliet framställs som ett kontrakt: Människa dum, Gud arg och vill straffa, Jesus snäll och tar straffet, Gud tillräknar oss inte straff om vi håller ovan för sant. Slut på kontrakt. Med den synen på frälsning blir det klart att en “felstavning” kan förstöra allting! Allting som inte klart och tydligt förkunnar det här kontraktet är en villolära!

Jag tror dock att frälsningen och evangeliet ytterst sätt handlar om något annat, något mer. Jag menar att Guds längtan efter kärleksrelation är grunden till allting han har gjort, gör och kommer att göra för oss! Frälsning är befrielse från det som hindrar den relationen, och den är ständigt pågående! Då blir evangeliet allt som är sagt i kärlek och sanning. Dessa två är dock två koncept som inte kan skiljas från varandra, speciellt inte när det gäller evangeliet! Det går inte att “rent och klart förkunna Guds Ord” (Jesus själv!) om det inte sägs i kärlek OCH sanning. Det står att Jesus var “fylld av nåd och sanning” (Joh 1:14), därför går det inte att predika Honom på ett sätt som går emot hans karaktär utan att ljuga om Honom! Att säga något “sant”, speciellt om Gud, är också att vara kärleksfull. Likaså är det inte kärleksfullt att inte berätta om ondskan som finns i och runt omkring oss, som Gud vill hela oss från!

Så vad är då en villolära? Det är någonting som inte förmedlar den nåd och sanning som Jesus kom med. Allting som inte visar på vem Gud verkligen är och vill med sina älskade barn. Alla bilder av människan och synden som inte erkänner att vår relation till Gud hindras av vår egen inkrökthet. Alla falska bilder av Gud, som vill sätta “men…” efter meningen “Gud är kärlek”.

Med den definitionen av en villolära och ortodoxi, borde många av oss, jag själv inkluderad, nog ta oss en tankeställare på våra prioriteringar när vi talar om Gud. Vi bör lämna de teologiska tankar om Gud som inte pekar på Jesus långt bak i vårt bagage, och som bäst kanske fundera lite över det på vår fritid. Om vi låter “den rätta läran” i olika hänseenden utesluta människor, fast den inte har en tydlig anknytning till Jesus från Nasaret, så bör vi ta en seriös tankeställare.

Så lev i Jesu kärlek, och låt oss vandra vidare med Honom för ögonen i allt vi gör!

Om titlar och ytlighet

September 3, 2010 Leave a comment

Ibland undrar jag om jag är den enda som har problem med att komma på snärtiga titlar på mina blogginlägg. Jag tror att en stor anledning till att jag skriver så lite här som jag gör är att jag:

  1. helst vill ha uppsatsnivå på kvalitén på artiklarna, även om jag aldrig orkar med det till slut, samt
  2. att jag alltid tror att man ska hitta på titlarna före man börjar skriva.

Jag har nog nämnt det här dilemmat tidigare, men jag skriver om inte annat om det här för att komma igång. En liten bekännelse och förklaring, så att säga 🙂

Lite tröst får man ju när man ser att det verkar ha varit ganska ovanligt med snärtiga, fyndiga titlar före 1900-talet. De flest känner till att Darwins mest kända bok heter “On the Origin of Species”. Några av Luthers mest kända verk heter “Om den trälbundna viljan” (“De Servo Arbitrio” på latin), och om ni bara tar en kort titt på Augustinus bibliografi, så förstår ni kanske vad jag är ute efter…

Det är nog ett symptom för dagens underhållningssamhälle att människor kräver snygg design och fyndiga titlar på allt som är värt att läsa. Jag är naturligtvis själv alltför påverkad av detta, men det är en väldigt sorglig utveckling, från djup mot yta. Och den ser verkligen inte ut att bromsa…

Det är bra att kunna komma ihåg en bok, film, artikel eller predikan efter man har hört dem, vilket en fyndig titel kan hjälpa till med. Men samtidigt blir jag så trött på hur lätt vi människor går på tanken att saker med en professionell layout och design måste ha en bra bit av sanningen. Man sållar ibland bort mycket oseriöst i den processen, men samtidigt försvinner också mycket gott från de som tänker mer på innehåll än förpackning, på intellekt över sinnesupplevelser.

Det finns något sjukt över vår kulturs fixering vid sinnesupplevelser – det börjar nästan bli en vedertagen sanning bland folk som växer upp idag att någonting är sant om det bara förmedlar en känsla. Det intressanta är inte längre alls vad som är sant, utan vad som förmedlar ett lyckorus eller ej. Å andra sidan finns det en andra extrem där all sinnesupplevelse och känsla föraktas till förmån för en enda människas kalla rationalitet, där man argumentarar att det är rent av positivt om detta rationella går emot allting vi känner och vill. Finns det inte en medelväg mellan dessa två extremer?

Ja, för att komma tillbaka  till mitt ursprungliga ämne, tror jag dock att jag ska försöka lära mig att acceptera en arbetstitel på mina inlägg, som inte behöver vara den slutgiltiga… Det brukar bli så i praktiken ändå. Men arbetstitlar är ett bra koncept! Den slutgiltiga titeln på det här inlägget blir dock i klassisk stil 🙂

Och istället för att göra ett inlägg i samma längd och med samma illusion av omfång som mitt Lars Vilks-inlägg, tror jag att jag därmed sätter punkt för det här inlägget.

Categories: Culture, Svenska Tags: , ,

Min sommar och funderingar kring Gud

June 24, 2010 2 comments

Nu är terminen på universitet slut, och jag är hemma i mina föräldrars hus i Halmstad! Två dagar efter min hemfärd åkte jag till London för att hälsa på Tom, Percival, Andrew och Matt, från mina Pure Pwnage-dagar. Träffade allihopa senast i augusti 2008, så det var ett tag sedan! Besökte en anglikansk kyrka där, vilket var intressant! Det är en härlig känsla att kunna komma in i en kyrka och omedelbart känna sig som att man är bland syskon! Morgonen när vi skulle flyga hem vaknade jag 05.30, och vi kom iväg lite sent till tåget, vilket vi missade. Väl på flygplatsen uppstod viss förvirring kring vilken terminal jag skulle till, så jag missade flyget, fast jag stod vid gaten 07.55, 5 minuter innan flyget skulle åka och stirrade på planet. £43 fattigare hade jag snart en ny biljett till planet som gick 17.25 istället. Sov några timmar på flygplatsen efter allt springande, men fick även lite läst. Fick lite trubbel i Köpenhamn med, men med mammas hjälp kom jag hem med tåget till slut.

En intressant sak jag märkte när jag var i England var att jag hade lite svårt att tänka och prata engelska på ett naturligt och smidigt sätt första dagen, jag fick nästan huvudvärk. Andra dagen var det däremot helt naturligt, och jag hade nästan svårt att byta tillbaka till svenska igen. Men ändå måste jag säga att jag är mycket mer avslappnad när jag skriver och pratar på svenska. Därför bestämde jag mig exempelvis för att skriva det här inlägget på svenska. De flesta av de som läser min blogg är dessutom svenskar, och det är minst lika många som tappar intresse av den när allt är på engelska, som det är engelsktalande som slutar läsa för att allt är på svenska. Man kan inte vara alla till lags. Men jag tror att jag kommer mest till min rätt om jag använder det här forumet till att skriva på svenska, med något inlägg på engelska här och där, till exempel det som jag kommer att lägga upp härnäst!

Hur som helst, när jag väl var hemma från London fick jag reda på att jag fick VG på hela terminen på universitetet, alltså Religionsvetenskap A på 30 hp! Är väldigt nöjd, speciellt då jag egentligen borde ha gjort två kompletteringsuppgifter i delkurs 1. Kan tänka mig att läraren antingen glömde detta, eller inte orkade bry sig när han såg mina resultat från alla andra seminarier, tentor och uppgifter. Det har varit en bra termin, tycker jag. Jag kommer nog inte att känna någon större sorg över att inte gå på “riktiga” universitetet nu längre, då jag vet att jag bara skulle sitta med urskiljningsradarn på högsta funktion på varje föreläsning. Det finns en frid i att ha sunda lärare, även om jag naturligtvis inte håller med dem i allt på J-lund heller (de håller ju inte med varandra…).

Vidare håller jag på att förbereda för inflyttning till Djäknegatan, då Simon och jag får nycklarna dit den 1:a juni. Åker då upp för att köpa och flytta in saker i lägenheten med mamma! I övrigt ser min sommar rätt tunn ut i kalendern, vilket känns skönt på alla plan utom det ekonomiska. Hoppas på att min chef på tidningsbudjobbet ger mig något alternativ som fungerar i sommar… Det jag har inplanerat är i princip ett bröllop i augusti och att vara ledare på Ungdoms-Oaslägret “En tro som håller” i juli. Det skall bli spännande och utmanande. På tal om ledarroll så blev jag väldigt sugen när jag såg allas bilder och hörde berättelser om konfirmationsläger nu i sommar. Jag vill undervisa! Skall titta på möjligheten att vara ledare nu i höst!

Jag håller just nu på att läsa Greg Boyd, som jag blev introducerad till av Patrik Adlarsson i min hemgrupp i höstas. Egentligen var det först när jag såg att han var annihilationist som jag blev riktigt intresserad av honom. Det kan låta konstigt, men det var precis i en tid då jag funderade på de frågorna, så det blev viktigt för mig. När jag sedan har kommit att lyssna på mer av vad han har att säga, har jag fått omvärdera en del av mina tidigare ståndpunkter, exempelvis kring krig, dom och kärlek. Några av de tankarna går att se spår av i mitt förra inlägg om helig strid. Hur som helst läste jag nyss ut boken “God of the Possible”, som handlar om s.k. Open Theism, alltså tanken att framtiden delvis består av möjligheter, och att Gud därmed känner dem som just möjligheter, snarare än bestämda faktum. Andra saker jag funderat på är inklusivism, försoningslära och pacifism, som Boyd på ett eller annat talar om. Jag har gjort en liten spellista på intressanta videos med frågor och svar som Greg Boyd och Paul Eddy från samma församling besvarar enormt väl i de flesta fall… Svaren är ganska korta, men kärnfulla, och behandlar bland annat ondskans problem, predestination, frälsning, Bibelns trovärdighet, bön och andlig krigsföring! Rekommenderas varmt!

Jag håller på att lära mig mer om Gud just nu. Utmanas i många, många frågor, men utmaningarna har bara fått verka positivt på min tro! Har fått mycket uppmuntran och bekräftelse av min lärargåva senaste tiden, och det glädjer mig. Jag försöker att lära mig teologi, och det gör mig engagerad och glad, men min största passion är att skapa teologi som sätter människor fria att gå in i en djupare relation med den Levande Guden, uppenbarad i Jesus Kristus! Jag hoppas kunna fördjupa mig allt mer i Honom i sommar, och ser redan fram emot att börja mitt andra år på Johannelund i höst!

Lägesrapport, Påsken 2010

April 1, 2010 2 comments

De senaste månaderna har mycket kretsat i mitt huvud… Som alltid. Jag lär mig allt mer om teologi, och på universitetet och Pannkakskyrkan lär jag mig hur det kan komma till användning i mötet med “vanligt folk”. Jag har till viss del fått agera den i klassen som ställer frågor till föreläsarna, speciellt som representant för troende när det ifrågasätts. Jag försöker dock allt jag kan att inte ge föreläsarna intrycket att jag attackerar dem eller tycker illa om dem… De flesta är ganska mysiga, faktiskt 🙂

Just nu är jag hemma i Halmstad för att sköta datorprojektion på Påskkonferensen. Ett ganska avslappnat jobb, även om det ibland blir mer än man trodde att man skulle göra. Det är skönt att tjäna lite. Har även anmält mig som intresserad att vara gruppledare på Credo/UngdomsOas sommarläger i  Borås. Att faktiskt vara deltagare på läger har jag inte så stort behov av nu för tiden. Kristet umgänge? Check. Bra gudstjänster/lovsång/bön? Check? Bra undervisning? Varje dag, på ett eller annat sätt (kanske inte främst på universitetet, dock…). Det är för tjänandet skull det är intressant nu för tiden. Dessutom är min ekonomi väldigt tacksam för att jag anmäler mig till färre läger som jag måste betala för 😛

Beställde två böcker igår, “The Fire That Consumes” av Edward W. Fudge och “Is God To Blame?” av Greg Boyd. Båda handlar om frågor jag behandlar just nu, nämligen Annihilationism (som jag skrivit om tidigare här på bloggen) och Guds allmakt/allvetande. Utöver detta läser jag just nu boken “De apostoliska fäderna”, som innehåller bland annat Didaché, Ignatios av Antiokias brev, Barnabasbrevet, Polykarpos och fragment från Papias. Det handlar alltså om kyrkofäder från före år 150, från generationen efter de första apostlarna. Det är väldigt intressant att se vad som hände i kyrkan direkt efter det vi ser beskrivet i Nya Testamentet. Paulus är rena gnällspiken angående sin fångenskap i jämförelse med Ignatios, som anser att han inte kommer att ha blivit en riktig lärjunge förrän han lidit martyrdöden…

Hmm. Jag skriver alltid titlarna på mina blogginlägg sist. Det är egentligen tanken på att behöva komma på en titel på det jag skriver som hindrar mig från att skriva oftare. Lite tragiskt, men så är det 😛

Var på föreläsning på Newmaninstitutet i måndags. Det var en synnerligen speciell upplevelse. Hardcoreteologi – Föreläsning med diskussion och ost, kex, cider och öl efteråt. Det handlade om Karl Rahners transcendentalteologi och “implicit Gudsnärvaro”. Här är en artikel från Signum som berör lite av det som sades på föreläsningen.

Ja… Vad mer? Nu skall jag iväg på en helg som antagligen kommer att bli väldigt spännande. Jag hoppas att Gud kommer att göra mycket, och att jag skall bli använd!

Annihilationism, dubbel utgång och helvetesläran

January 3, 2010 7 comments

Jag började för några månader skriva en artikel om min syn på den dubbla utgången och framför allt då vad som händer med de som går förlorade. Jag har uppdaterat den under en längre tid, och kommer nog att fortsätta med det också. Det är ett ämne som är både väldigt impopulärt, känsligt och kontroversiellt inom den kristna kyrkan i väst, och liksom Clark H. Pinnock skriver i introduktionen i sin artikel i boken “Four Views on Hell”, behöver kyrkan ta tag i den här frågan på ett eller annat sätt för att inte förlora all trovärdighet.

Artikeln jag har skrivit och fortsätter att jobba på, är helt enkelt mitt försök att ta tag i den här frågan, utan att bortse från en enda bibeltext. Min syn får typ problem med en enda formulering i en enda vers i hela Bibeln (Upp 20:10), medan de flesta andra synerna i min mening får problem med både fler enskilda verser, men framför allt med hela den bibliska världsbilden och sammanhanget.

Jag har själv rört mig från en traditionell syn som barn, till en universalistisk hållning för några år sedan, till en allt djupare respekt för Guds dom och vrede över ondskan. Men på samma gång som min Gudsfruktan har blivit större, har min bild av Guds kärlek blivit större, och jag har därmed inte återvänt till den klassiska synen på förtappelsen. Den här artikeln är alltså ett försök att beskriva var jag står nu, vad jag kan se i Bibeln, hur min Gudsbild ser ut, samt vad jag tycker att problemen är i den traditionella synen. Den är långt ifrån perfekt, och jag skulle nog kunna skriva en bok om det hela en gång. Men jag publicerar den här nu för att jag vill få en dialog.

Jag försöker inte hävda mig själv som någon som vet bättre än åtminstone 1700 års kyrkotradition. Jag vill inte heller ses som någon som bara med sina känslor vill förmildra Guds straff och dom. Istället vill jag fråga teologer och folk omkring mig om ni inte också tänkt på de här frågorna kring både bilden av Gud samt de texter jag tar upp.

Här är länken:

Annihilationismen

Jag hoppas att ni läser allt, och kommentera gärna på något sätt, någonstans! Respons är det jag mest av allt vill ha – kritik, uppmuntran, förmaning… Vad du vill, men jag börjar bli trött på att skriva kontroversiella saker utan att folk verkar bry sig…

Guds frid!